Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘naturreservat’

En av finesserna med Huset är dess placering med tallskogen endast 50 meter från ytterdörren.

Denna vackra skog ger oss lä när det blåser, ett oändligt nät av kulliga stigar att utforska och en stillhet som är lika fascinerande varje ny dag.

20140828_175629914_iOS

Tallskogen i eftermiddagsljus.

Trots att skogen varken är gammal eller ursprunglig är den skyddad genom flera naturreservat, Natura 2000 och bestämmelser i kommunens kustplan. Därför borde vi kanske blivit förfärade, häromdagen, då vi hörde ljudet från avverkning mitt inne i detta fridfulla.

Men vi känner ju vår skog så vi blev istället nyfikna och styrde stegen mot ljudet.

20150131_145516124_iOS

Varför fälls skogen?

Tallskogen kom till under 1700- och 1800-talet efter att folk gått man ur huse för att plantera tallar på sannddynerna i ett försök att få bukt med den svåra sandflykten som plågade folket nära kusten.

På medeltiden växte det troligtvis mest ekskog här. Men vartefter behovet av timmer och odlingsmark ökade, minskade ekskogen. Fram på 1600-talet var det inte mycket skog kvar. Jordarna brukades intensivt och blev allt magrare. Vegetationen blev allt glesare vilket fick konsekvenser. Minst sagt.

Sandflykten blev ett stort och hotfullt problem. Åkermark sandades över blev obrukbar, gårdar begravdes och fick överges, vägar blev oframkomliga. Fram på 1800-talet hade områdena med ekskog förvandlats till ett mycket speciellt landskap med väldiga sanddyner.

Detta säregna landskap blev nu hemvist för en rad växter och djur som föredrar torra, solbelysta och varma platser. Under sin skånska resa år 1749 noterade Linné den 20 maj bland annat att det doftade ljuvligt från stora fält som var vita sandnejlika.

WP_004925

Den rara sandnejlika växer strax utanför vår tomt. En liten, gracil och intensivt väldoftande blomma.

Tallplanteringsprojektet som drogs igång på 1700- och 1800-talet var ett av många försök att binda sanden som verkligen lyckades. Idag är nästan hela dynlandskapet klätt med skog, vilket har fått konsekvenser. Minst sagt.

I takt med att de öppna, torra, varma sandytorna minskade, minskade också de växter, insekter och fåglar som trivdes där. Idag har de nästan helt försvunnit. Sandnejlikan är bara ett av många arter som nu står på röda listan över utrotningshotade arter.

Avverkningen som nu pågår är ett led i en stor räddningsplan. Tanken är att öppna blottor eller fickor  med naken sand här och där inne i skogen; helt enkelt återskapa sanddyner där det sandlevande livet kan få en fristad.

WP_004319

Runt 2010 tog denna blotta upp. All vegetation, rötter och stubbar togs bort.

Det är spännande att följa hur det går för sandnejlikan. Samtidigt undrar vi ju lite vad de, som kämpade mot och till slut lyckades sätta stopp för sandflykten, skulle säga om de fick se vad vi nu gör med deras tallskog.

Men nu är nu och vi gör vårt bästa av det.

🙂

Lästips:

Sandlife – rör om i sanden

Kristianstad Vattenrike

Naturvårdsverket: Åtgärdsprogram för sandstäpp, 2014-2019

Svenska Botaniska Föreningen

Bevarandeplan för Natura 2000-område, Gropahålet

Annonser

Read Full Post »

Vi är – som antagligen framgått  – helt förälskade i miljön med tallskogen, sanddynerna, stranden och det oändligt stora havet. 

Därför gläds vi särskilt när vi läser att naturreservatet Friseboda – på behändigt cykelavstånd strax söder om Furuboda – nu troligtvis kommer att utökas till hela sträckan söderut från Helge Å:s utlopp vid Gropahålet till Ravlunda skjutfält.

Läs artikeln i Kristianstadsbladet.

friseboda__mariasandell_webb700_335

Underbara Friseboda. Bilden lånad från http://www.sandlife.se

friseboda2

Frisebodaboden, en gammal ålabod som nu ägs och befiskas av Mats och Max Svensson, Åhus Strand. Bilden lånad från http://www.ahusstrand.se

HTC_000012

Ravlunda skjutfält, sommaren 2013, med betande hästar och får på sandheden.

Karin HTC Radar C110e_002394

Ravlunda skjutfält, stranden mot norr.

🙂

Read Full Post »