Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for december, 2010

I det tysta har det hänt massor på Askasträdet i höst!

Alla våra många, många timmars drömmande, planerande och delplanerande för att försöka få till en vettig arbetsgång resulterade mot slutet av oktober i

  1. fortsatt diskussion med Folke Carlsson
  2. beslut att ta hjälp av hans hantverkare och gå igång med att isolera taket/ loftet i det vita huset.

Utgångsläget var detta
En brant trappa leder upp till ett gammalt vindsrum som upptar cirka 25% av husets längd.  Resten är  isolerad torkvind.

Vårt slutmål
Välisolerat och möjligt att inreda ett arbets-/loft-/gästrum i ena änden och att öppna innertaket upp i nock i vårt kommande vardagsrum i andra änden. Projektet tog ungefär fyra veckor och då hann vi också med att få ordning på skorstenen (men det är en annan historia).
Här följer en bildkavalkad.

Välkommen upp! Fram till i våras beboddes huset av Nils, en farbror på drygt 80 år. Nils och hans fru hade sitt sovrum där uppe på loftet fram till hon blev sjuk och fick rollator/rullstol. Ingen anpassning till äldres behov här inte!

 

Det första vi grep oss an var att riva ut det gamla vindsrummet. Det var stabilt byggt så det tog sin tid. Röret är evakueringen från köket. Tur att vi fick lite hjälp av bror/svåger/svägerska. Tack så mycket!

 

Bara karmen kvar av den smala, oisolerade garderobsdörren som ledde från vindsrummet ut till torkvinden. En bonus i denna fas var att vi insåg att det inte gick att begripa sig på de elektriska installationerna. Ett riktigt ormbo med sladdar, kablar och trådar som ringlade och ålade sig kors och tvärs, upp och ner. Operation de-installation inleddes och det kändes befriande!!!

Den murade gavelspetsen mot väst fick invändig puts för att täta mot vinddrag. Fönstret har enkla bågar med gammalt glas. Ett kommande projekt!

En ömsint och poetisk känsla att se hur vi nu fogar den tredje generationen takstolar till husets historia. Hanbanden flyttas upp så att vi får ståhöjd i mitten.

En vindtät fiberduk spänns upp och fästs på insidan av de nya takstolarna.

 

Innanför fiberduken spikas glespanel.

En oväntad/oplanerad men rolig detalj. När vi rivit vindsrummet fick vi en öppning in till loftet på trälängan. Där inne hittade vi en massa kul grejjor, bl a ett par badkar, några duschar, en fin kökssoffa med en nalle i och Aftonbladet från 1964 med Beatles på förstasidan. För att utnyttja utrymmet tog vi raskt beslut att skapa en "innekupa". Vi tänker oss att den kan bidra till lite rymd och luft i det arbetsrum vi vill inreda här.

 

Innekupans vägg uppreglad och förberedd för ett litet fönster... som - när det kommer på plats - ske ge utsikt från arbetsrummet ner i det nya köket.

 

Sådärja! Nu var det också reglat och klart i innekupan. Dags för nästa moment....

 

...isolering! Efter studier, läsning, surfning och konsultationer med byggsakkunniga, hade vi bestämt oss för att isolera med cellulosabaserad lösull. Fördelen med cellulosaisolering är att den kan transportera bort fukt - lite som gamla tiders solida trä- eller lerväggar. Det betyder med andra ord att vi valt att inte använda ång/diffusionstäta skikt (plast). Isoleringen sprutas med högt tryck in i de fack som bildats mellan respektive takstol, yttertaket och fiberduken.

 

Read Full Post »

Något säger oss att vårt hus är äldre än från 1890-talet som vi först trodde. Ju mer vi försöker lägga detta pussel av alla små och stora detaljer vi ser, desto mer nördiga känner vi oss. Men också allt mer glada och förväntansfulla över vår nya bekantskap.

Så här kan det vara
I våra grannars hus – som är från mitten av 1700-talet –  ligger takbjälkarna lågt inne i rummen. I vårt hus är det däremot högt i tak.  Uppe på vår vind hittar vi två generationer av takstolar. Först ser vi de riktigt gamla, handsågade och  rätt så krokiga som är hopsatta med träplugg.

Detalj av en gammal handsågad takstol med uttag för läkt som burit ett halm- eller stråtak. Strax bakom syns nästa generation takstolar - raka och fina och som bär tegeltaket.

De står glest och i ovankanten har de små uttag för läkt vilket visar att de en gång burit ett halm- eller stråtak.

Detalj som visar hur de gamla takstolarna (th) riktats upp (tv).

Hammarbanden som dessa åldriga takstolar vilar på är kraftiga trästockar som är skarvade halvt i halvt och hophållna med tjocka bultar som även fäster ner i väggarnas träkonstruktion undertill.

Hammarbanden som bär de gamla takstolarna.

Tittar vi riktigt noga på hammarbanden ser vi med korta mellanrum avlånga hål… som verkar passa precis till väggstolparna  i en korsvirkeskonstruktion…

1800-tal(?) och 1700-tal (?) sida vid sida.

Sedan ser vi att man vid något tillfälle har riktat upp de gamla takstolarna och kompletterat med nya mellan de gamla. Antagligen för att det var dags att ersätta halm-/stråtaket med  ett mer modernt  av spontade brädor och papp och ytterst täckt med 3-kupigt tegel. Så som det ser ut idag.

De nya takstolarna står inte på hammarbandet utan på tegelmuren cirka 20 cm utanför vilket skulle betyda att huset blev klätt med tegel och de nya takstolarna kom till samtidigt som yttertaket byttes.

Allt detta leder oss till tanken att vårt hus ursprungligen varit en korsvirkeslänga som renoverats; fått nytt tak och nya tegelytterväggar samtidigt som det gamla korsvirket i väggarna ersattes av en ny träkonstruktion.

Kanske var det i denna veva man passade på att lyfta hela taket cirka 20 cm för att skapa mer rymd inomhus?
Frågan vi inte vet svaret på är när denna genomgripande förändring ägde rum.

I vilket fall verkar det som om man tänkte sparsamt när man skulle renovera och tog vara på det gamla som var friskt:  takstolar och hammarband plus takbjälkar med takbrädor i en del av huset. Ett är dock säkert; vi kommer fortsätta enligt den traditionen. Ta vara på allt som går att använda och noga välja det som måste bli nytt.

Just nu känns det väldigt trevligt att fundera på hur det var att bo här en vinter då  huset var ungt, kanske någon gång på 1750-talet,  bara 100 år efter att Skåne blivit svenskt.

Read Full Post »