Det kom ett SMS från snickeriet: Dörrarna är klara! SMS:et genererade omedelbart en ordentlig portion ”kill i magen”.
För att våra kära läsare ska kunna sätta sig in detta kill i magen, kommer här en kort bakgrund.
Processen med dessa dörrar har varit otroligt lång och krokig, trots att vi redan tidigt hade drömmarna och idéerna:
Till finhallen, en gammaldags, inåtgående pardörr med ojämn delning, klädd med liggande panel i olika bredder.
Till groventrén, en gammaldags enkel utåtgående dörr, klädd med stående brädor i olika bredder .
Ovanljus på båda ställen.
Först trodde vi att det skulle vara enkelt att snoka reda på begagnade ytterdörrar som passade idéerna och måtten. Men det visade sig vara en gravt felaktig tro. Antingen var begagnade ytterdörrar så ruttna/söndriga att jobbet med att få ordning på dem översteg vår förmåga och börs. Eller också var måtten helt tokiga. Detta spår övergavs därför.
Vår nästa tanke var att utgå från begagnade innerdörrar, fodra på med brädor på utsidan, isolera/vindtäta mellan + bygga en ny dörrkarm. Även detta spår fick vi överge. Kostnaden för att få till detta alternativ blev så orimligt stor och ändå skulle vi inte riktigt få det vi såg framför oss.
Efter detta ägnade vi månad efter månad – ja faktiskt över ett år! – åt idogt trålande på internet efter bilder på nytillverkade dörrar som motsvarade våra inre bilder. Men inte heller detta var en framkomlig väg. Hur kunde våra ideer vara så unika???? Eller var det kanske en vink om att våra idéer var helt fel?
Till slut insåg vi den bistra sanningen: Modifiera sinnebilderna eller acceptera att det är specialtillverkning som gäller.
Insikten fick oss att bäva. För tilltaget att beställa två helt specialtillverkade dörrar efter egna idéer krävdes både mod och en tjock pengabörs – helst samtidigt. Beslutsångesten infann sig. Vi har lärt oss att, i sådana situationer, vänta och se. Infinner sig den rätta känslan slår vi till. Gör den inte det är det också rätt.
Nu kom insikten till oss i mars och vid det tillfället hade vi även hittat en intresserad snickare i Åhus som var villig att komma ut till oss för att mäta och bolla idéer med oss. Kemin kändes bra så vi gjorde en beställning.
Och här har vi nu de båda skapelserna:
Pardörren till finhallen
Dörren till gropventrén.
Innan det är dags för montering ska dörrarna oljas och målas…. Nästa diskussionsämne har därmed infunnit sig: Vilken kulör ska vi välja? Fortsättning följer i detta ämne.
När vi ändå var i faggorna körde vi till Huset för att vattna blommor. Då plötsligt hörs ett väldigt motorvrål och en stor blå amerikanare parkerar bredvid vår bil. Det visar sig vara vår käre vän B, son till Nisse som bodde i huset innan oss. B är född och uppväxt i Huset och vet en massa spännande saker. Till exempel hur pumpen, som ingick i Husköpet, fungerar. Vi har försökt få igång den men inte lyckats.
-Här ska va vann! sa B. Bor man i Yngsjö finns det vann överallt. Fassan vannade som tusan.
Medlst en lång elkabel, fyra stora vattenkannor vatten, en skiftnyckel, en rörtång och en massa nyttig envishet från B:s sida, tog sig pumpen till sist samman och spottade upp en massa iskallt vatten. Glädjen på vår sida var stor för vi såg framför oss hur vi duschade utomhus under sommarens varmaste dag, vattnade potatisen och alla pelargonerna med vatten ur en slang.
Nu blir det spännande att se om allt det slår in. Antagligen har vi nu en fungerande pump med en packning som inte är riktig tät för trycket sjunker nämligen tämligen snabbt så strålen sloknar.
– Kanske kan Frank, min kusin, fixa det…..,sa B.
Gamla pumpen suger än!
Vi håller tummarna och hoppas.
Till övriga väsentliga händelser lägger vi grannens Blåregn som nu blommar på vår sida planket:
Röd vägg, blått regne, svart plank.
🙂
Read Full Post »
Strädet 