Gubben Pettson och katten Findus hade länge gått och planerat för sommaren: Gamla golv skulle tas bort och mycket sand skulle grävas och skottkärras ut och bort från grunden i vardagsrummet. Pettson hade beställt en blå container till träavfall och en röd till sand.
Nu var sommaren här och arbetet kunde börja. Det vill säga; Pettson kunde börja gräva. Katten Findus skuttade omkring och ojade sig:
– Men det är väl ett fint tjockt trägolv, varför ska vi ta bort det fina golvet?
– Jamen Findus, det har vi ju pratat om. Vi ska ju få det skönt och gott i vinter med värme i golvet. Och då måste vi isolera och lägga nytt golv.
– Jag vet det, pep Findus. Men jag tycker synd om de fina golvplankorna. Att de bara ska hamna på tippen, alltså. Vi skulle ta vara då dem.
– Jag håller med, sa Pettson. Men det är inget att göra åt det. Nu blir det som vi har bestämt. Vi kan inte spara på allt.
Och så grävde han vidare.
Dag efter dag.
Fyllde den röda containern och ytterligare en med sand, gamla tegelstenar och annan skit som kom upp ur underjorden. Golvbrädorna låg som plockepinn i den blå containern för träavfall.
– Du slänger väl inget fint nu, pep Findus oroligt när han då och då kom för att titta till Pettson.
– Nej då, sa Pettson, bara gamla maskätna plank och sån’t.
– Åh, dem skulle vi kunna spara och bygga nåt av, sa Findus.
– Tror inte det, muttrade Pettson och grävde vidare.
Och så höll dom på.
Dag efter dag.
Eftersom det var en ovanligt varm sommar passade de på att bada. Morgon och kväll. Visserligen var det ibland lite kallt i vattnet.
– Kom nu Findus, sa Pettson. Det är skönt, bara du kommer i och doppar dig.
Findus tittade misstänksamt på Pettson som plaskade runt bland vågorna och njöt.
– Okej då, tänkte Findus. Jag håller väl dig sällskap. Men bara en kort stund, sen går jag upp och torkar mig. Katter gillar egentligen inte att bada.
– Visst var det härligt, sa Pettson, när de stod på stranden och torkade sig.
– Ja, pep Findus. Det var verkligen skönt med ett bad. Tur att jag har dig Pettson, sa han och log mot sin vän.
Eftersom dagarna var så varma satt de ofta under sitt parasoll utanför huset och drack saft och kallt te och pustade. Marken där hade blivit både ojämn och skrovligav allt arbetet med Huset, så nu var det svårt att hitta en slät fläck, stor nog för att en stol skulle stå stadigt. Dessutom fastnade det en massa sand mellan Findus trampdynor och under Pettsons skosulor. Sand som hamnade inne på köksgolvet.
– Åh,vad vi drar in mycket sand i huset, sa Findus.
– Ja, sa Pettson.
– Man får sopa ofta, sa Findus.
– Hmmm, kom det från Pettson.
En eftermiddag när de hade grävt i nästan två veckor, sa Pettson plötsligt.
– Nej, vet du vad, Findus, så här kan vi inte ha det.
– Vaddå, pep Findus oroligt… Vi har det väl bra???
– All denna sand. Det är så otrivsamt. Vi skulle haft en altan här, så slapp vi dra in all sanden. Dessutom är jag trött på grävandet och behöver sitta skönt på en stol som står stadigt. Jag tror vi behöver hitta på ett litet sidoprojekt.
– Ett vaddå, sa Findus, utan att veta om han skulle bli glad eller ledsen.
– Ett sidoprojekt, förklarade Pettson. Du vet sådant där roligt projekt som man hittar på och bara måste fixa tillsammans, omedelbums.
– Aha, sa Findus, och kände att han blev glad. Ett sånt!
Så kom det sig att Pettson och Findus beslutade sig för att pausa grävandet och istället genomföra ett litet sidoprojekt och därför fiskade upp alla de gamla golvbrädorna som låg huller om buller i containern för träavfall.
– Vad säger du Findus, skulle vi inte ta och göra nå’t av golvbrädorna? Det är väl synd att slänga så fina plankor.
– Javisst, pep Findus och viftade lite extra med svansen. Men vad ska vi göra?
– Vi skulle kunna göra ett utegolv, sa Pettson!
– Ja, eller en brygga, sa Findus!
Och så satte dom igång och leka.
Roligast är det/blir det när vi leker tillsammans.
🙂
Read Full Post »
Strädet 