Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for oktober, 2014

..samt Grönland, Island och Svalbard.

Skärmavbild 2014-10-27 kl. 17.37.30

Kartan visar var våra kära bloggläsare befinner sig.

I dagarna är det fyra år sedan vi började skriva om vårt projekt med att förvandla ett gammalt slitet hus till ett nytt boende för oss.

Då skrev vi mest för att de kära utflugna ätteläggarna inte skulle känna sig helt exkluderade från föräldrarnas göranden och låtanden och lite för att dokumentera för oss själva.

Vi skriver fortfarande för ätteläggarna men också för alla er andra. Tanken på att någon därute i den globala internet-världen hittat våra epistlar och valt att följa oss känns overklig men också inspirerande.

För övrigt är det  – enligt SMHI – ännu sk meteorologisk sommar här i Huset. Detta har vi tagit fasta på; 2/3 av ”familjen” badar fortfarande i Hanöbukten. Badtempen registreras nogsamt:

Skärmavbild 2014-10-27 kl. 18.26.24

14 grader. -Det sticks lite i benen.

🙂

Annonser

Read Full Post »

 

Så, nu lyser lampan.

WP_005991

Nu även med ljus i.

Det som är bra med att ta saker och ting med ro är att vi hinner vänja oss vid varje fas.

Varje gång det sker något litet framsteg så känns det nytt och stort.

Nu sitter vi och förundras över vad en liten lampa kan göra för trivsamheten utomhus en tidig morgon i oktober.

🙂

Read Full Post »

På ”vår” strand finns det saker som Länsstyrelsen Skåne beskriver så här:

…är en unik företeelse som tydligt visar Skåne som gränsprovins.

WP_005989

Anhopningar av betong och sprängsten som nästan täcks av sand och strandråg.

Vi talar här om Per Albin*-linjen – de över 1 000 betongvärn – som byggdes under ett år, 1939 och 1940, strax innan Andra Världskrigets utbrott, längs Skånes kust från Båstad till Vieryd i Blekinge.

Betongvärnen byggdes av drygt tretusen arbetare som jobbade under vintern i sträng kyla. I juni 1940 var arbetstakten så uppdriven att hela 16 värn byggdes per dag. Det berättas att man fick jobba för hand, med skottkärror och hästskjutsar. Det var inte ovanligt att arbetsdagen startade klockan fyra på morgonen och slutade tio på kvällen.

Syftet med Per Albinlinjen var att förhindra fientlig landstigning och därmed vinna tid för att kunna mobilisera våra egna styrkor. Under kalla kriget övergick linjens uppgift till att vara enbart fördröjande.

Försvarslinjen fungerade som en befästning längs kusten och skulle förhindra mindre båtar, sjöstridsvagnar och trupper att nå land. Värnen var av olika slag; kulsprute-, kanon- och observationsvärn och avsedda för flankerande eldgivning, det vill säga för att skjuta längs med stranden. Endast ett fåtal hade skjutmöjligheter ut mot vattnet.

Numera är är de gamla betongklumparna avförda från försvaret. En del har sprängts sönder men de flesta har helt enkelt tömts på sin utrustning opch plomberats. De ligger med andra ord kvar på stränderna – till glädje för oss som lever här nu på 2000-talet.

Fast i dessa dagar – då marinen just avblåst sin största militära insats efter Anda Världskriget) – undrar man ju lite över hur det var då och hur det är nu;vilken skillnad det är i hur vi agerar när vår säkerhet eller vår frihet hotas.

WP_005987

Ett bättre vindskydd än betongvärnets södersida är svårt att tänka sig. Här i lä, kan vi få oss en stund i värmen av vårens tidigaste och höstens sista soltrålar.

🙂

* Per Albin Hansson var partiledare för socialdemokraterna 1925–1946 samt Sveriges statsminister 1932–1936 och 1936–1946.

 

 

 

 

 

 

Read Full Post »

Efter sommaren såg vi fram emot att få lite ordning på tvättstugan. Trots att vi var laddade med beslutsamhet och energi, gick luften oss lite grand när vi inte kunde hitta en fönsterbänk som passade. Som vi har letat och letat efter idéer och objekt.

Men så i veckan lyckades det oss äntligen att hitta ett spår att följa, på Blocket! Så nu har vi fått lite ny energi.

Dessutom lät SMHI meddela att det endast skulle bli några enstaka solglimtar i helgen, vilket betyder möjlighet att jobba inomhus – med smygen.

En regnvädersresa till närbelägna samhället Tollarp har nu resulterat i en begaganad marmorskiva i rätt bredd och tjocklek. Den var visserligen lite för lång men visade sig enkel att kapa till snyggt.

Den passar precis såväl den sinnesstämning vi eftersträvar som det format vi behöver.

WP_005970

Notera ösregnet mot fönstret -> innejobb idag… En bit grå-grön marmor är på plats i fönstret och kommer att lysa upp vardagssysslorna i tvättstugan. Själva smygen är alltså på G!

Pärlspont på väggen...

Pärlspont på en vägg… och allt förberett för kakling av en annan vägg…

Hej, vad det går undan, nu!

🙂

Read Full Post »

Eftersom vädret var på sitt soligaste humör fortsatte vi att hitta på roliga, kostnadsfria och gärna lite nyttiga sysslor utomhus. Fortfarande ingen fönsterbänk i sikte, så smygen vilar. 

Det första vi tog oss an var vårt – numera särdeles välanvända – skäms-skärmtak som står endast någon meter från Husets söderfasad. Hela installationen, och allt vad som den kan tänkas rymma, är mer än välexponerad inne från vårt blivande vardagsrum. Dessutom skymmer taket solen mitt på dagen under alltför många månader om året.

Nu – ska –  det – bort!

WP_005814

Skärmtaket har sett sina bästa dagar. Vi ser fram emot att slippa  se det.

WP_005802

Plasttaket är fullt av hål varför det inte duger att fika under när det regnar. Pelargonerna har dock trivts bra under det. Till nästa höst får vi hitta på en ny lösning för dem.

Plasten är så spröd att den spricker bara vi petar lite lätt med kofoten på den.

Plasten är så spröd att den spricker bara vi petar lite lätt med kofoten på den.

WP_005822

Taket borta. Reglarnas tur. De är murkna och uppätna av – tror vi – husbock.

WP_005820

Det är något visst med att riva. Okomplicerat, roligt och fysiskt.

Det mest ansträngande var att få bort de båda järnstolparna som stod stabilt förankrade i jorden med två stycken 1-meters betongfyllda avloppsrör. Gräva, slita, häva och hissa, gräva, slita häva och hissa…  Hela eftermiddagen. Sen var vi i mål!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Morgonen efter kände vi att våra muskler varit i arbete varför den dagen tillägnades allehanda lättare småprojekt.

Vaccumventilen kom på plats. Denna mystiska detalj har blockerat fortsatt arbete med groventréns innerväggar . Allt sedan Rörkillarna avslutade jobbet med att dra nya avlopp under Huset, har ett rör som står i förbindelse med avloppet stuckit upp upp genom golvet. Numera mynnar det i innerväggen mellan hallen och tvättstugan.

Vi har inte riktigt varit på det klara med på hur vi skulle göra med det. Rör-killarna sa att vi ”bara kunde dra det vidare upp på vinden”… Men efter El-killarnas framfart med sin rördragning i innerväggen blev det lite svårt.

WP_005865

Efter flitigt studerande av ubudet av rördetaljer hos Rinkaby Rör, har vi lyckats konstruera denna skapelse. Den vita ”svampen” är den sk vackumventilen som ska se till att luft kan sugas in i avloppet och förhindra det omvända – hoppas vi.

WP_005866

Röret mynnar nu i tvättstugans vägg. Inget märkvärdigt. Men nu kan vi komma vidare med innerväggarna en dag då vädret inbjuder till lek inomhus.

Dörrfoder runt groventrédörren har vi haft på lut sedan i somras, färdigkapat och färdigmålat. Nu är det på plats.

WP_005832

Dörrfodret hittade hem.

El-killarna är vidtalade och har lovat att komma i veckan vilket satte fart på montering av de i somras inhandlade ytterlamporna. Nu kan vi avslöja hur de ser ut.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Utstött gammal ”Grytis” återfick sin status och ler mot livet igen.

WP_005863

Den gamla Grythyttanbänken har fått en kompis. Stolen stod övergiven i ett hörn på loppisen, lite rostig, sned och i avsaknad av tre ribbor i ryggen. Materialet till dem fiskade vi fram ur skräphögen från förra helgens förrådsbygge. Med sticksåg, planslip och en halvtimmes pyssel kunde vi provsitta den gamla stolen. Nu hänger den med i säkert 20 år till.

En glad händelse!

10702144_10152509532303512_534808888814888997_n

Kungsfågel. Vikt 15 gram. Denna lilla älskliga varelse flög först in i köket och därefter upp på vinden. Väl utsläppt igen genom gavelfönstret ville den in igen, tog sats, rammade fönsterrutan och föll avsvimmad mer på marken. Alla våra aktiviteter upphörde och vi höll andan tills den blinkade med ögonen och sakta kvicknade till. Efter en stunds vila hade den hämtat lite kraft och vips var den borta med en vindpust.

🙂

 

Read Full Post »