Som vi nämnde i förra inlägget har våren varit händelserik på nästan alla plan inklusive det privata, vilket bidragit till vårt tillfälligt minskade fokus på bloggandet.
Vår älskade fyrfota vän Saki hade, efter operationen i höstas, under vintern sakta, sakta återfått en del av sina forna krafter och även lite aptit på mat och promenader. På försommaren blev hon dock åter alltmer trött och hängig och en morgon hade hon blod i urinen.
Det blev ett akutbesök hos veterinären i Kristianstad som direkt skickade oss vidare till djursjukhuset i Hässleholm. Här fick vi förtur in, snabbt dropp och provtagning.
All värden var skyhöga och diagnosen löd: njurinflammation. Prognosen på sikt är allt annat än god så på eftermiddagen vi stod inför ett avgörande beslut. Efter en allvarlig diskussion med veterinären beslöt vi att försöka häva inflammationen med förhoppningen att få ytterligare en glad sommar tillsammans.
Vännen lämnades och fick tillbringa fyra dagar som patient på djursjukhuset, varefter vi fick hämta hem henne.
Nybadad och fin i bilen på hemväg efter fyra dagar som ”sjukskriven”.
Väl hemma igen hade vi att göra: specialdiet och tre olika mediciner som skulle tas i olika kombinationer vid fem tillfällen per dygn under 20 dagar – vi funderade skarpt på att skaffa en Dosett…
Vid återbesöket konstaterades att Saki lagt på sig – vilket vi tar som ett gott omen – och att alla värden fortsatt var förhöjda men på samma nivå som då vi fick hem henne. Även det tolkade vi positivt.
Provtagning. Hon är van och finner sig i all behandling.
Nu njuter vi av varje dag tillsammans. Saki är glad, håller mest till i trädgården, går helst inte några rundor som är längre än 5-10 minuter och vi har börjat vänja oss vid att gå våra långa rundor på egen hand.
Vi saknar hennes promenadsällskap men är så tacksamma för varje ny dag vi får med henne här hemma i Huset.
Vi tänker ofta på det vänliga och proffsiga bemötandet vi fick av personalen på djursjukhuset!
🙂
Strädet 