Om bara några veckor är det två år sedan vi blev ägare till vårt hus. Vi hade då letat – mer eller mindre intensivt eller seriöst – i fem-sex år. Kraften kom från vår gamla idé att – när barnen flyttat ut – skifta vår stora familjevilla till en bekväm bostad för just oss två.
Från början tittade vi på alla möjliga alternativ; från lägenheter med balkong eller uteplats via mindre hus att flytta till utan att behöva fixa så mycket till stugor eller ruckel att riva eller renovera och byggklara tomter. Det roliga med denna process var att vi, oändligt sakta men säkert, blev mer och mer klara över vad vi sökte och därmed selektiva i sökandet.
Den ekvation vi satte upp såg ut så här:
vi ville bo i ett sammanhang, inte ensligt,
vi ville bo på marken med naturen utanför knuten,
vi ville ha möjlighet att ”pyssla” (t ex laga cyklarna, ha plats för verktygen, grejja med blommor utomhus osv),
vi ville ha max 120 kvadratmeter,
vi ville ha möjlighet att ta emot barnen om de vill besöka oss.
När så stället som var lösningen dök upp visste vi precis att det var rätt att slå till.
Bilderna här är tagna innan vi hade gjort något överhuvudtaget.
Ekvationens lösning!
Fin-entrén i tegellängan och den röda vinkeln.
Ruffigt men med möjligheter!
Av detta ska vi skapa en bekväm och modern bostad för oss två. Vi vill dessutom göra det med respekt för huset dvs inte göra mer våld på än vad nöden kräver. För oss betyder det att det som är friskt ska få vara kvar men det som är dåligt ska rättas till. Som synes ovan kan det bli en del!
